Dopet är ett sakrament, en helig handling. Det kallas så för att Jesus själv instiftade det. Dopet är en viktig tradition, som binder ihop släktena i nuet och i det förgångna. Prästen frågar efter barnets namn, men dopet är inte en namngivningsakt. Namnet nämns för att påminna om att dopet är något personligt, det gäller just denna människas liv.

GUDS KÄRLEKSFÖRKLARING
Genom dopet fogas vi in i livets stora sammanhang, i gudsgemenskap.
Dopet är Guds omfamning, Guds löfte om att vara med under alla livets dagar, oavsett vad som händer. Att bli döpt är att bli räddad från livets yta till dess djup, från ondska till det goda och från döden till livet. Dopet är Guds kärleksförklaring till varje människa. För föräldrar är dopet många gånger också en tacksamhetshögtid, att man fått bli förälder till just denna lilla människa. Som förälder vill man ge sitt barn det bästa, en del av ett sammanhang som står för något gott och rymmer värderingar man sätter värde på. Allt det föräldrar känner är omslutet av dopets löfte om trygghet.